Maste bara beratta en till sak som hande for nagra dagar sedan pa koh Tarutao. Det var valdigt markligt namligen. Sa har var det...
Det var en vanlig dag, solen sken, himlen var bla, vagorna slog mot stranden och jag satt hos vara grannar och pratade om det sa ofta forekomande samtalsamnet; resande.Killen framfor mig var engelskman och hade varit ute i 22 manader. Han hade ett stort tovigt skagg och hans har rackte till axlarna. Mina tankar fordes genast till Robinsson Cruse. Utover det hade killen klart blaa ogon som liksom verkade lysa nar han satt och berattade om det land han gillat mest- Indien.
Jag lyssnar intresserat och fascineras over hans berattelser och framforallt over hans inlevelse och glod.
Plotsligt mumlar han nagot och gar in till taltet och borjar leta efter nagot. Han kommer ut med en kopparaktig skal i handen och i den en trapinne.
Okej, sager han. Alla manniskor har en kropp. Du vet hud, kott och blod. Men innuti oss finns ocksa sjalen. Jag nickar och han fortsatter.
Det har ar som ett indiskt instument och ljudet som kommer nar jag for trapinnen runt skalens kant symboliserar sjalen. och det ar nu det ytterst markliga hander.
Han borjar dra pinnen runt skalen och ljud uppstar. aaaaooOONNNNGGGG....! Det borjar svagt och vaxer sedan i styrka och nar ljudet ar som maktigast ar det som att det gar en jattevag genom min kropp. Hjartat verkar stanna upp och jag ar som helt uppfylld av ljudet. Innan jag vet ordet av det har jag tarar i ogonen. Det gar inte att stoppa. Jag sitter med en sa gott som framling och grater! Jag har ingen aning om vad eller varfor jag reagerade som jag gjorde. Killen blev typ forbluffad och bad om ursakt for att jag reagerat sa starkt. Hans australienska flickvan sa dock att bara man ar oppen for det sa kan man fa starka upplevelser, det var bara naturligt. Vilket fall var det en otrolig men marklig kansla och en riktig haftig upplevelse. Sa nasta gang jag ska ut och resa far det nog bli till Indien. Haha!
//Linn