onsdag 24 mars 2010

Robinsson Cruse

Maste bara beratta en till sak som hande for nagra dagar sedan pa koh Tarutao. Det var valdigt markligt namligen. Sa har var det...

Det var en vanlig dag, solen sken, himlen var bla, vagorna slog mot stranden och jag satt hos vara grannar och pratade om det sa ofta forekomande samtalsamnet; resande.
Killen framfor mig var engelskman och hade varit ute i 22 manader. Han hade ett stort tovigt skagg och hans har rackte till axlarna. Mina tankar fordes genast till Robinsson Cruse. Utover det hade killen klart blaa ogon som liksom verkade lysa nar han satt och berattade om det land han gillat mest- Indien.
Jag lyssnar intresserat och fascineras over hans berattelser och framforallt over hans inlevelse och glod.
Plotsligt mumlar han nagot och gar in till taltet och borjar leta efter nagot. Han kommer ut med en kopparaktig skal i handen och i den en trapinne.
Okej, sager han. Alla manniskor har en kropp. Du vet hud, kott och blod. Men innuti oss finns ocksa sjalen. Jag nickar och han fortsatter.
Det har ar som ett indiskt instument och ljudet som kommer nar jag for trapinnen runt skalens kant symboliserar sjalen. och det ar nu det ytterst markliga hander.
Han borjar dra pinnen runt skalen och ljud uppstar. aaaaooOONNNNGGGG....! Det borjar svagt och vaxer sedan i styrka och nar ljudet ar som maktigast ar det som att det gar en jattevag genom min kropp. Hjartat verkar stanna upp och jag ar som helt uppfylld av ljudet. Innan jag vet ordet av det har jag tarar i ogonen. Det gar inte att stoppa. Jag sitter med en sa gott som framling och grater! Jag har ingen aning om vad eller varfor jag reagerade som jag gjorde. Killen blev typ forbluffad och bad om ursakt for att jag reagerat sa starkt. Hans australienska flickvan sa dock att bara man ar oppen for det sa kan man fa starka upplevelser, det var bara naturligt. Vilket fall var det en otrolig men marklig kansla och en riktig haftig upplevelse. Sa nasta gang jag ska ut och resa far det nog bli till Indien. Haha!

//Linn

Temple of the sea. Dykning pa Perhentien islan

Tjolahej!
Nu har vi precis kommit tillbaka fran dykningen! Alltsa vad narvos man ar nar man ar pa baten pa vag mot dykplatsen. Sitter typ helt sammanbiten och forsoker komma ihag allt viktigt man lart sig. Och sen pa med dykutrustningen....sitter allt verkligen som det ska??? pust! Sista checken, allt okej och sen satter man sig pa kanten och gor en snitsig bakatvolt ner i vattnet. Typ.
Sagta sjungker man ner, meter efter meter ner mot bottnen. Vi ar tillatna att ga ner till 18 m. Forsta minutrarna koncentrerar jag mig bara pa att andas regelbundet och lugnt och tryckutjamna. Men efter ett tag riktar jag uppmarksamheten mot allt omkring mig. Borjar slappna av. Hej lilla fisk, vad har du for dig en vanlig dag som denna? Krockar lite med en fisk med forvirrad uppsyn, vad letar du efter eller har du tappat bort nagon? Borjar gnola lite pa havet ar djupt...trallallallaaa nere pa botten har ar det toppen!...och simmar vidare i min lilla bubbla. :p
Basta var nar vi sag en stor skoldpadda! Maste vara en riktig gamal krake, typ en meter stor! Vi sag haj ocksa men det ar bara smahajar som ligger och sover mellan stenarna, inte jattespannande. Jag vill se stora hajar! Nar vi kommer upp till ytan igen sa visar det sig dock att det bara var jag och Jessica som sett skoldpaddan. Lyckliga oss! Otur for de andra.
Det var riktigt kul att dyka igen men koh Tao var faktiskt battre. Sikten har var inte helt bra for det har varit monsunperiod nyligen sa det var ganska grumligt och stromt.
Jupp, det var allt. KRAM!

tisdag 23 mars 2010

Thailands gomda paradis

Vi satt och holl tummarna pa att det bara var vi som skulle ga av baten nar den la till vid piren pa on koh Tarutao. Baten bestod mestadels av asiatiska turister som envist holl sig gomda under diverse saronger, grasliga hattar och tillochmed halsdukar, allt for att skydda sin mjolkvita hy mot den starka mitt-pa-dagen solen. Sjalva satt vi och betedde oss just precis sa som svenskar vanligen gor med huvudet tillbakalutat och ansiktet riktat mot solen for att pa sa sett suga till sig stralarna pa det allra mest effektiva sattet.
Till varan stora fortjusning och lattnad sa var det bara vi som gick av baten, resten fortsatte vidare ut mot on koh Lipe.
Vi visste redan vilken strand vi ville till och hoppade darfor genast pa en truck som tog oss pa slingrande vagar genom tat djungel dar apor lite blygt tittade fram bakom grenarna. Slutligen stannar bilen och vi ser oss omkring.
Vi star brevid strandens anda lilla restaurangen dar en liten skara folk sitter och intar lunch. Bakom dussintals palmtrad skymtar vi det turkorsaglittrande havet som for med sig en svalkade och hogt uppskattad vind till de tva svettiga nyanlanda flickorna.
En storleende man med kulmage tar oss till var taltplats ner pa stranden. Stranden! Det for som ett lyckorus genom oss nar vi blickar ut over en strand som inte kan beskrivas battre an ren prefektion. Bojd i en lang svang, som en glad mun med sa vit strand att vi maste kisa. Stranden ar helt tom sanar som pa tva manniskoliknande varelser pa den andra anden. Det ar apor.
Vi installerar oss och satter upp vara nyinkopta hangmattor smart sa att vi kan insupa horisonten pa det mest njutningsfulla sattet och inser med stor gladje att vi hamnat i paradiset!
Men on har en mork historia och nar vi pa middagen pratar med strandens invanare berattar en ung tysk kille att det ligger en forbannelse over on. Vi skrattar och smaler lite och tycker att det ar roligt att hora pa skronarhistorierna om fangelset som funnits pa on som killen pratar om.
Nar solen har gatt ner med sitt maktiga skadespel forvandlats himlen snabbt till morkt bla och slutligen backsvart och eftersom det inte finns nagon el drar sig alla tillbaka in i sina talt. Innan vi somnar ligger vi och lyssnar pa havets lugna vagor som rullar in over stranden och funderar pa vad som kommer handa nasta dag. Ska nog ta det lite lugnt, och hanga lite i hangmattan...det racker. Vi sover oroligt, vaknar ofta och drommer markliga drommar. Vid frukosten nasta dag far vi forklaringen till varfor vi, som vanligen sover som sma barn hade en sa gott som somnlos natt. "Ingen kan sova forsta natterna", berattar tysken enkelt, "det ar for att on ar hemsokt". Alla mumlar instammande att de ocksa har haft somnlosa natter och morka drommar. "Vad kan man saga? Det har ar paradiset pa dagen-och helvetet pa natten..."
Vara 4 resterande dagar pa on spenderades antingen i hangmattan, i havet och pa stranden, atandes och pa kvallen spelade vi kort med grannarna. Skona dagar med andra ord och ett bra sett att avsluta Thailand pa.
Nu ar vi i Malaysia pa ytterligare en paradiso...ja ibland kanns det nastan sa bortskamt att man far lite daligt samvete, sarskilt nar ni haft sa mycket vinter hemma. Men a andra sidan har vi inte flugit en anda gang och skitat ner miljon sa da kanns allt mycket battre..:)
Imorgon ska vi dyka igen! :D Pirrar i magen...Om vi har tur kan vi se hajar och skoldpaddor!
pussar!!







torsdag 18 mars 2010

Jakten pa den dar perfekta stranden

Ryktet har sagt sitt. En leende strand. Sand sa vit och poros som nysnon i en offpist backe. Inget skrap, ingen el eller forsaljare, tomt pa folk. En plats dar naturens lag fortfarande ar det som galler.
Vi maste aka dit och kolla.

Vi ar i sodraste Thailand och tar baten ut till marinparken och on koh Tarutao och taltar nagra dagar. Fortsattning foljer med andra ord...


PS! Vi har fatt en del onskemal/klagomal om fler vykort. Det kirrar vi, pa omedelbar verkan.

tisdag 16 mars 2010

Oluff, Thailand, bilder

Koh Phangan

Koh Chang

Koh Chang

Utsikt fran bambustugan, Koh Tao

An sa lange ar Koh Tao var favorito, foljt av koh Chang som ocksa var mysigt och mer ett backpackerstalle. Men det ar mycket som har blivit lyx och resort i Thailand. Vill man ha utmaningar, hitta tomma strander och spannande aventyr sa ar man en 30 ar for sent ute kanns det som. Mer aventyr blir det i Indonesien garanterat, och det ser vi verkligen fram emot!

Vi ar nu pa pippioarna dar filmen the beach spelades in. Vackert och fullt av svenskar. Igarkvall satt en hel hog av svenskar runt en lagereld och sjong Bjorn Rosenstrom, haha. Riktigt bra party ar det iaf. Vi bor med tva anda svenska tjejer som vi traffade for en vecka sedan och badar, solar och dansar pa stranden. Nu ska vi ga och ta massage, man maste ju unna sig lite...:)

//Linn och Jessica

fredag 12 mars 2010

Dykcertifikat pa koh Tao

Hej hej! Vi ar pa koh Tao och har nu, efter 3 intensiva dagar lart oss konsten att andas under vatten! :D
I borjan var det valdigt nervost, att ha pa sig en stor tank pa ryggen och andas ur en slang kanns inte helt tryggt...
Men det var bara att dra pa vatdrakten, simfotterna, dykutrustningen och ett stort kliv ut fran baten och sedan det allra forsta andetaget. En obeskrivlig kansla!
Det ar otroligt haftigt! Och sa ar vi glada over att fa inga i den fina gruppen av de lyckligaste och roligaste manniskorn i varlden-Dykare! Haha sa star det iaf i var larobok :p

Det var vi och en annan svensk tjej som utgjorde vart team och sa var dykinstruktor Neil. Vi har verkligen haft superkul! Koh Tao ar annars en jattefin o, mysig atmosfar och fullt av dykare. Vi stannar har ett par dagar till och aker sedan vidare till pippi oarna dar vi formodligen kommer att gora vart nasta dyk.