Dong Ampham Nationalpark

tjolahej! Nu ar jag tillbaka till civilisationen igen och jag mar utmarkt. Nar vi kom tillbaka till Attapeu var jag trottare och skitigare an jag varit pa lange. Kroppen var helt tackt av terrakottafargat damm och haret paminnde val mer om ett fagelbo, sa jag var mer an glad over att fa stalla mig i den iskalla dushen och fa bort skiten. Darefter kastade jag mig utmattad i sangen och somnade som om jag blivit klubbad av ett brannbollracket. Men jag tar det fran borjan.

Tidigt pa morgonen hoppade jag pa motorcykeln med mina tva guider Souliya och Mr Khamsy och ivag for vi till vart forsta stop vilket var en liten by i sluttningen av ett berg. Vi vandrade och kom till ett vattenfall och jag fragade vilka djur som fanns i omradet. Mannen som bodde dar berattade att pa andra sidan berget fanns det vilda elefanter! aaaahhh, haftigt! synd bara att vi inte kunde ga och se dem.

Vi skumpade vidare pa mer eller mindre anvanda vagar, passerade sma byar och kom slutligen in i nationalparken.
Souliya kande en familj som bodde dar och vi blev inbjudna pa middag och alkohol. Och nu kommer vi till vad som blev en valdigt intressant upplevelse- delta i landets alkoholkultur.
Det borjade sa smatt med ett par glas av Laos specialitet Lao-Whiskey (40%), det stoppades ner lite rotter som skulle vara bra for ryggen.
Jag forsokte ha en konversation med mannen i huset, en glad och partyfrisk 40 aring som stolt presenterade sig som bossen i omradet. Han hade hand om vad de kallade "Den stora elektrisiteten". Elektrisiteten skulle utvinnas fran floden som gick genom skogen och gav arbete till 500 personer (mestadels unga vietnameser). Detta arbete forstor sjalvklart naturen omkring; de spranger i bergen, gjor nya vagar och arbetsplatsen ser mest ut som ett stort sandtag- Det var hemskt, allt detta som en gang varit en intakt djungel holl pa att forvandlas till nagot fruktansvart fult. Men de var stolta over arbetet och Mr Khamsy tyckte tom att det var vackert. Sorgligt. Men ater till alkoholen!
Det borjade trilla in allt mer folk i deras hem- unga vietnameser som var fardiga for dagen, flaska efter flaska oppnades och snart var alla pa topphumor. Vi satt val bortat 20 personer runt det lilla bordet och jaklar vad de kan dricka!!! Jag kande mig nojd efter ett par glas men neehej det gick inte for sig- Glaset fylldes pa om och om igen. Vietnameskillarna som alla var valdigt trevliga utbrast om och om igen "Linn, Cham o cham!!" vilket betyder- SVEP, botten upp, 100%! Efter ett tag kom gitarren fram och det sjongs sanger och dracks till tidiga morgonen. Vietnamesiska sanger, lao sanger och sen Linn sanger. Riktigt kul var det! De var alla valdigt vanliga mot mig och sa att jag skulle komma tillbaka snart och halsa pa dem och Mr boss sa sakert 10 ganger att nasta gang jag kom skulle han ta mig till Vietnam. Han sa att det var dags for mig att skaffa mig en man, han tyckte ocksa att jag var tvungen att borja ata kott annars skulle jag aldrig kunna fa en man och gifta mig...

Dagen efter var vi bjudna pa lunch nere dar vietnameserna bodde och en en gang kom lao-whiskyn fram. En sisadar 40 shottar senare (nej, jag overdriver inte) var mina kara guider harligt fulla och glada, medan jag kande mig lite smatt irriterad. Men jag blev genast pa battre humor nar vi hela ganget vandrade till ett vattenfall i djungeln. Vi klattrade faktiskt upp i vattenfallet, de- smidiga som attans, jag mindre smidig men det gjorde inget for de sagott som lyfte upp mig pa de svara partierna. Ocksa riktigt kul och pa toppen av vattenfallet stallde vi oss upp och gjorde en liten segerdans och sjong den anda engelska sangen de kunde;"wooo wooo yeeh yeeh I love you more then I can say..."

Sen var det dags att saga hej da och vi ses igen (?) och sa bar det av igen. Langs jordiga vagar, skumpiga vagar, obefintliga vagar och ibland var vi tvungna att vada fram genom floder for att komma over till andra sidan dar vagen fortsatte. Naturen runtomkring var helt fantastisk! Djungeltackta berg sa langt ogat kan na och jag kande att naturen kanske inte var helt forlorad anda. Mr Boss hade berattade kvallen innan att han hade sett tva tigrar for 3 ar sedan liggandes pa vagen, men de skot dem, men har i dessa tata djungler hoppas jag att tigern kan leva ostort.

Efter manga timmar kom vi fram till var slutdestination, den magiska vulkansjon Nong Fa och byn intill. Jag kande mig ungefar som arets handelse nar alla byns invanare samlades runt mig for att stirra. Nar jag log till de minsta barnen brast de vanligen ut i grat, de hade kanske aldrig sett en sa konstig varelse forut med fel farg pa haret och marklig hudfarg.
Ledaren i byn berattade att jag var den 32 turisten som nagonsin varit dar, vanligen kom de tva och tva och den forsta var en engelskman ar 1992.
Vi vandrade runt sjon som byinvanarna ansag vara helig och behandlade den med storsta respekt. De berattade att varje ar ser minst ett par manniskor den stora ormen som sags leva i sjon, med ett huvud stort som en tallrik. Om nagon nagonsin tar nagot fran sjon kommer personen drabbas av olycka. Mr Khamsy berattade att hans van en gang besokt sjon och tog med sig en sten. Nar han skulle aka tillbaka var bilen sonder. Sa Khamsy som ar en valdigt feminin man med extremt daliga narver var riktigt radd nar vi gick runt sjon. Jag tog ett dopp och det maste vara det klaraste vattnet jag nagonsin sett! Dock sag jag inte skymten av nagon jatteorm och det var kanske tur...
Det fanns en annan mindre sjo i omradet som ocksa var full av myter, tydligen sa fanns det ett spoke i vattnet och nar jag ville vandra runt den sjon sa mr Khamsy igen att han var radd och bestamde sig for att stanna. Sjon hade samma historia bakom sig att om du gjorde nagot fel sa kunde du drabbas av olycka. Lite markligt var det for nar vi kom tillbaka till motorcyklarna dar Khamsy vantade sa var det punka pa ett av dacken, vilket gjorde Mr Komsey fullkomligt panikslagen, han trodde att det var andarna ur sjon som gjort det.
Samtidigt borjade solen ga ner, jag hade garna velat sova under bar himel pa angen brevid sjon men som ni sakert forstar var Mr Khamsy inte fortjust over ideen sa efter att nagra vietnameser hjalpt oss att fixa dacket akte vi tillbaka till byn for att spendera natten dar i stallet.

Ater blev vi bjudna pa byns alkohol som serverades i en stor kruka och tillverkades av ris. Enligt deras kultur och tradition sa maste man dricka en viss mangd av alkoholen ur ett langt trasugror innan man passar sugroret till nasta person. Sa blev det min tur och fy i helvete vad det smakade illa! Och inte nog med det sa var jag tvungen att fa i mig circus en 4 dl innan det var nastas tur. Jag kunde helt enkelt inte gora det, jag sa till Khamsy att antingen dricker jag upp allt och gar ut och spyr eller sa maste jag tyvar kapitulera.
Sen blev det den vanliga utfragningen som vanligen bestar av dessa meningar:
Vart ar du fran? (Jag svarar Sverige, de vet inte. Jag sager skandinavien, de vet inte. Jag sager europa och de vet fortfarande inte vad jag talar om.)
Hur gammal ar du?/Vad heter du?
Ar du gift???
Vi sov pa golvet och gick upp tidigt nasta morgon. De nackade en hona mitt framfor ogonen pa mig till frukost och sen var det dags att aka. En kvinna i byn ar nu agare till min randiga troja som hon satte pa sig och inte verkade vilja ta av sig igen, men hon har battre anvandning for den an jag sa det ar bara kul att forestalla sig att en skrynklig kvinna i en by i skogen anvander min troja.
5 timmar senare var vi tillbaka i Attapeu och ett riktigt aventyr var avklarat.
//Linn

Ute pa "ovilda" landsbygden

Pa ovilda landsbygden lever jag ett betydligt lugnare liv an vad min kare resekamrat gor ute bland djupa djulngeln tillsammans med laopojkar och blodtorstiga tigrar. Har de senaste dagarna befunnit mig i omradet omkring Pakse, en liten stad med drygt 50 000 innvanare som fungerar lite som en stop-over hala, med andra ord inte mycket att gora och alltid fullbokat. Jag har dock tagit mig lite mer osterut for att se sodra Laos mest spektakulara vattenfall. Ska inom ett par dagar ta mig norrut mot huvudstaden (vientiene- dar jag och linn ska motas upp 1 februari) och pa vagen dit besoka en 7 km djup grotta. Reser for tillfallet inte helt sjalv, ar tillsammans med en kille fran israel. Han och tva andra israeliska killar vi motte for ett par dagar sen, lagade igarkvall traditionell israelisk mat igar-saa gott!! ( precis som nar vi lagar libanesiskt hemma, mamma) Kandes dock lite surrealistiskt att befinna sig pa landsbygden i Loas samtidigt. Men fran den lilla byn vi befinner oss i nu, Tat Lo kommer jag att lamna sjalv. Kanske for att de kommande dagarna hitta mitt inre lugn och lara kanna mig sjalv battre, innan det ar tillbaka till att resa med galna Linn igen. Forhoppningsvis kommer hon levande tillbaka i ett stycke fran djungeln..

Hoppas ni alla dar hemma ar val!
Kram kram

Ut i vildmarken

Hejsan dar hemma och Jessica!
Igar sa jag och Jessica hej da till varandra och onskade varandra lycka till. Jessica och Mattan (israelen) ska utforska omgivningarna runt Pakse och sjalv for jag ivag till Attapeu, en sketen liten stad i sydostra Laos.
Jag kom fram runt 8 pa kvallen och allt var morkt och lugnt. Tog en tuktuk i vanlig ordning till ett guesthous, gick ut och kopte mig en fisk och ris, inte en manniska pa gatan. Inte verkar det vara mycket folk pa guesthouset heller och jag har inte sett skymten av nagra fler turister. Det blev en tidig kvall, utanfor undrar jag om de inte slaktade en gris sa som den tjot.
Nu har jag saker pa gang. Idag gick jag for att prata med, vad jag hort stans anda engelsktalande guid som kan organisera turer i vildmarken runt Attapeu. Sa imorgon bar det av, jag och tva Laoguider (egentligen ar de larare) ut i Laos vilda ostern till naturreservatet Dong Ampham. Omradet ska vara ett av de mest valbevarade i landet, tiger ar inte helt ovanligt och i de mest avlagsna omraden ska aven leopard finnas.
Planen ser ut som sa att vi tar motorcykel och trekkar, en eller tva natter spenderas i nagon by medan resterande blir i skogen under bar himel eller talt. Ena av killarna var vall inte overlycklig over att behova overnatta i skogen, han hade aldrig gjort det forut sa han sag lite nervos ut, han sa "Im afraid a little, but its okej, my wife think im going be eaten by a tiger..haha..." Den andra killen brukar overnatta i skogen nar han ar ute och fiskar sa for honom var det lugnt.
Men jag tror de var lite forvanade att jag som ensam tjej ville bege mig ut i det vilda, de sa att det var inte manga som gjorde sadana har turer.
Klockan 7.30 imorgon kommer de och hamtar mig och jag borde alltsa vara tillbaka om fyra dagar. Om ni inte hort nagot fran mig pa en vecka eller sa, sa har vi formodligen blivit uppkakade av tigrar :p
Kram pa er!
och till Jessica-blogga!
/Linn

Lite andrade planer, vi traffade en finne och en israel igar efter att vi lamnat var favorit o Don Det och sagt hej da till vad vi kallade "Team Det". Oforglomliga minnen som tex nar vi simmade med vilda utrotningshotade delfiner och kom sa nara som 20 meter, eller satt pa restaurangen Happy Bar i timmar tillsammans med massa trevliga manniskor och bestallde in mat och dricka, valj mellan vanlig eller happy=marijana...

Men vilket fall sa var tanken att vi skulle dela pa oss idag, (herre gud vad ni oroar er!) men den planen blir uppskjuten ett par dagar och istallet aker vi 4 ut till ytterliggare en o for att bo homestay hos en familj.
Nu maste vi kila men ta det lugnt dar hemma!, vi hors om ett par dagar for pa on finns ingen elektrisitet.
Later!

Tempel + gatubarn + hemskheter = Kambodja

Efter ett par dagars skumpig motorcykel kring mekongdeltat tog vi oss over till Kambodja. Redan vid gransen kandes det betydligt battre an forra gangen. Var forsta natt spenderades i en liten charmig stad som nog inte sett sa manga vasterlanningar forr (de flesta stirrade med hela ansiktet) elefanterna traskade omkring bland trafiken och bilar med 50 manniskor sittandes pa taket var ingen ovanlig syn. Eftersom vi redan hade varit i Phnom Pehn tidigare och ingen av oss gillade det blev det en kort vistelse. Vi besokte "Killing Fields" - ett stort omrade utanfor staden dar roda khmererna tog livet av tusentals manniskor. Overallt sag man rester av massgravar och pa manga stallen lag det klader bland jorden. Bara en del av Kambodjas langa historia av bedrovligheter.

Nagot annat valdigt forfarligt vi horde talas om innan vi kom till Kambodja ar att det ar mojligt att betala polisen for att skjuta ihjal gatubarn - "Dom ar anda inte varda natt och det finns alldeles for manga". Helt sjukt! Det ar aven mojligt att kopa sig en en ko och sjkuta ihjal den med ett bazuka gevar. Vi forstod ganska snart varfor Kambodja sags vara ett av de mest korrupta landerna i varlden.


Siem Reap gillade vi betydligt mer. Jag var dar for 5 ars sedan och det var en ytterst konstig kansla att kanna igen sig pa manga platser runtom i staden och templena. Vi bestamde oss genast alla tre pa att ta en tre-dagars biljett till Ankorwat. Tillsammans med Vantha, var tuktuk forare besokta vi tempel efter tempel, det ena finare an det andra. Han pratade bra engelska och utbrast var andra dag efter en ytterliggare lang diskution om kambodjansk kulturhistoria - "It is so nice that you ask me questions, people don't do that usually, maybe you are nicest people I have showed Ankor!

Var andra dag satt vi tillsammans med manga andra kameraentuiaster hogst upp pa ett av templena och njot av solnedgangen med en kall ol i handen. Overallt var det sjalvklart asiatiska turister med deras jattekameror iforda hela paketet "Mitt liv ar over om jag blir solbrand!"- langa byxor, lang troja, handskar, solhatt, solglasogon, ett stort parasol, en extra solhatt i handen (?) och jag kan sla vad om att dom hade solfaktor 50+ med extra whitening pa....alla ar vi olika och tur ar vall det!
Tredje dagen gick vi upp vi 4-snaret for att kunna se solen ga upp over ankor - ater igen inte riktigt ensamma. Sagolikt vackert var det iallafall, nackrosorna som reflekterades i forsta morgonljuset...Blev manga fina bilder, tog en hel del bilder runt om i hela omradet, pa manga platser ar detaljerna sa valbevare for att vara sa gamla. Sjalvklart lyckades alla mina fina bilder raderas fran minneskortet iochmed ett virus...Men minnena har jag kvar, det kan inga virus radera!

Overallt runtomkring templena sprang det omkring sma barn och salde allt fran vatten till handgjorda sma nyckelkejor och flojtar. Pa ett stalle blev vi omringade av kanske 4-5 smaflickor i 2-7 arsaldern. En borjade med att visa pa hur manga sprak hon kunde rakna till tio pa, slutade med att alla rabblade i en rasande fart pa allt fran franska till svenska. Det var bara tvaaringen som tappade bort sig lite ibland.

Kambodja har valdigt manga foraldralosa barn, det ar ingen ovanlig syn att se manniskor som saknar kroppsdelar (det beraknas att det fortfarande finns 3-6 miljoner landminor kvar som bara vantar pa att bli upphittade, troligen av lekande barn och andra manniskor som lever pa landsbygden) och det ar valdigt fattigt pa mangla platser. och de fa som ar rika har valdigt gott om pengar medans resten som ar fattiga ar valdigt fattiga- en skillnad som vaxer dag for dag.
Det ar ett land med en hemskt bedrovlig historia men som pa senaste tiden har borjat utvecklas mer och mer. Bara pa de senaste fem aren har de fatt asfalterade vagar och battre infrastruktur, battre forbindelser framforallt. Fler och fler non-profit organisationer och barnhem som har oppnats och mer hjalp utifran tror jag ar en bra borjan for Kambodja som forhoppningsvis har lamnat sin morka historia for en ljusare framtid.

Sen ett litet medelande till mamsen =)
Vi blev valdigt glada alla tre for att fa bo sa fint en natt, var dock inge storre fel pa vart 1 dollar/natt -boende, men ibland kan det vara sa skont med en bekvam sang och en varm dusch!
Att besvara din fraga om vart vara guldkorn har varit hittils pa resan ar valdigt svart. Eftersom
vi har varit pa sa manga fina platser, traffat trevliga manniskor overallt och upplevt sa mycket sa gar det nog inte valja favoriter - Allt ar bra pa sitt satt.
Manniskorna i Vietnam och Kambodja var nog trevligast, i de flesta fall. Hjalpsamma, trevliga och alltid med ett leende, men sa ar det nastan overallt. Det ar ingen storre skillnad.

Jamfor man istallet med manniskor fran Laos maste du skaka liv i personen for att fa bestalla mat for att sen vanta ytterliggare en timme bara for att kocken kanske kande for att ta sig en tupplur under tiden. Samma sak galler nar man ska betala, det ar speciellt en laaang procedur om man ar en storre grupp som ska betala. De ar ett valdigt avlslappnat folk som tar saker och ting i sinom tid.

Och det ar precis vad vi har gjort den senaste veckan. I sodraste Laos finns det nagot som heter "Fourthousand Islands" - en del av mekongfloden som bestar av en massa oar, nastan lite skargarsdkansla. Endast ett fatal av oarna ar bebodda och livstilen ar akta Lao-stil men nastan annu mer avslappnad. Sa for den senaste veckan har vara storsta problem varit "Ska jag komma ur hangmattan idag eller ska jag bara ligga kvar har resten av dan"? Eller problemet med vad man ska ata till middag....Livet ar bra hart och svart ibland! Men imorgon ar det dags att resa vidare i tillvaron och darefter, om ett par dagar har vi planer pa att separera for en vecka for att prova pa hur det kanns att resa sjalva. For er som oroar sig for mycket ar vi stora flickor som klarar av sanna saker numera =)
Linn kommer troligen ta sig osterut och klattra genom tjock djungel och jag kanske tar en kayaktur, har fastnat lite i Loa livstilen sa jag far vall se.

For er som undrar sa planerar vi troligen att komma hem i slutet av maj.
Hoppas ni alla mar val och har det bra dar hemma!

/Jessica

Tjolahopp! Kolla in blogginlagget under "Ett glas anakondablod gor dig stark" for dar hamnade vart nyaste av nagon anledning...puss!

Ett glas anakondablod gor dig stark!

Vara sista dagar i Vietnam spenderades i mekongdeltat dar vi pa motorcykel och bat upptackte en liten del av deltats alla kanaler och byar.
Var guid tog oss till en lokal marknad dar vi halvt nyfiket, halvt acklat tittade ner i stora tunnor fyllda med levande ormar. Ormarna fangas pa risfallt och ar inte farliga, (bara anakondorna), sedan saljs de pa marknaden for en billig penning.
-And do you like snakes?, fragade vi var guid som verkade forvanad over fragan.
-Ofcourse!, Very good, you want to try??
Hmm, jag har aldrig riktigt funderat over hur jag, som en sakallad fiskvegetarian star i den fragan. Jag ater inte kott. Bara fisk, insekter och reptiler...?
Men de slingrade djuren sag inte speciellt frestande ut i vara ogon sa vi nojde oss med att halla i dem lite medan de vreds sig i handerna. Darefter klargjorde han att anakondablod, det ska man dricka for det gor en stark!
Vi gick vidare till ett par dussin agg som lag pa marken:

-That is normal eggs?, fragade vi.
-No that is chicken inside, very good for pregnent women. (...Okej...)
-But is the chicken inside the egg alive??
-Yes, yes alive, you boil it.
Och nar vi gick till fiskavdelningen och kollade ner pa de stackare som sprattlade omkring i sina bunkrar utan vatten tog vi tillfallet i akt och fragade om han inte tyckte det var hemsk att se hur fiskarna kampade for sina liv darnere, men till det fick vi bara ett forvirrat leende och ett,
-today fish will be dead. (Sen ett litet skratt.)

Ibland ar det svart att forsta hur olika syn vi har pa djur har och hemma. Idag sag vi bortat 30 levande gass fastspanda i fotterna pa en moppe, som en bukett blommor, dinglandes med kroppen hangande och huvudena guppande i takt med moppens skumpande. Och det ar ingen ovanlig syn.

Pa kvallen akte vi over gransen till Kambodja och sov en natt i en by mitt i ingenstans. Nagra av barnen i byn hade aldrig tidigare sett vasterlanningar fick vi veta. Nar vi sag en elefant gaendes pa gatan och jag och Moset fasinerat pekade, skrattade invanarna bara som samlats runt oss, for dem ar det forstas bara vardagsmat.
//Linn

TIO I TOPP- VIETNAMESISKA FAVORITER

Okej lite sent ute kanske men for att avsluta var vietnamvistelse ( Vi akte ut for typ 10 dar sen och ar faktiskt i Laos nu! Kommer snart nytt inlagg) har vi efter diskution och overvagande nomenerat vara 10 i topp basta vietnamesiska favoriter. Och har kommer dom! Plats nr...

1. Pyjamasen
Gar alltid hem, alla bar den och ar darfor var absoluta favvo! Sa soft, det ar bara att ga raka vagen fran sangen ut! Den finns i manga olika former med matchande (eller missmatchande) over och underdel. Valj mellan prickigt, blommigt, kattmonstrad, rutigt eller raffigt leopardmonstrad. The pyjama is the thing to wear!

2. Trafiken
Bestar till 90 % av mopeder; de trangs, de ar overallt och trafikregler verkar de aldrig hort talas om. Hur som hellst verkar folket alska sin moppe och ar darfor vart en andra plats.

3. Familjen
Familjen ar alltid nummer 1 for en vietnames. Man ater tillsammans, man umgas och ser pa TV tillsammans, man tar hand om de gamla och behandlar dem med respekt och man transporterar garna hela familjen pa en och samma gang pa familjens kara moped.

4. Transport
Aldrig har vi sett sadan kreativitet pa vad som kan fraktas pa en moppe. Allt mellan himmel och jord. Jessicas favorit ar en moppe pa en moppe medan Linns basta (och varsta!) ar moppe med tva doda grisar fastspanda pa rygg med trynet at olika hall och benen ratt upp i luften. Vi horde om en kvinna som sett en hel intakt dod ko pa en moppe ocksa.

5. Hatten
Den typiska vietnamesiska strahatten anvands flitigt av folket for skydd mot solen. Helcharmig tycker vi och praktisk!

6. Livsstilen
En vietnames arbetar hart, men aven fast man har en familj att forsorja ar lite extra kvalitetstid da och da aldrig fel.

7. Maten
Sa simpelt, sa smakrikt- Vietnamesisk mat ar god och billig!

8. Sittstilen
Gor som en akta vietnames, nar du ar trott i benen eller kanner for att ta en paus- bara sett dig ner pa huk. Vartsomhellst; atandes i en ring, rokandes, eller bara mitt i gatan med blicken fast langt bort i fjarran. Supersmidigt, det kravs dock viss vighet.

9. Lampor

Sadana dar lampor som alla i Sverige gar och suktar efter i mysiga orientaliska affarer men aldrig har rad att kopa. I Vietnam kostar de ingenting och finns i alla farger. Vi har kopt 13 st tillsammans...

10. Gottegrisen
Den tidigare franska occupationen forde inte bara med sig daligheter utan ocksa fransk bakkonst. Bauguetter, bakelser och andra godsaker som man ibland faktiskt behover nar suget efter vasterlandsk mat blir allt for stor.

Vilken ar er favorit?? :)
Kram!!!// Jessica och Linn

Vad hande pa slutet av 2009?

Kambodja

En svangom till Pnom Pehn, Kambodja

Charmigt varre!

Phu Qouc

Dar vi bodde

Var strand

Varfor inte julgranen i vattnet?

Skorpionsprit vs. champagne?

Julbelysning i Saigon

Lite kokosnotter...

...lite galenskap...

...och en charmknutte!

Gott nytt ar!!!

/Linn och Jessica

Nytt ar och backpackinglivet

Gott Nytt ar! Jessica ligger fortfarande och sover, klockan ar 16.30 :p
Nytt ar igen.
Sedan dess har jag fyllt 20 och darmed varit pa systemet, jag har fortsatt att jobba pa trevliga gruppboendet, varit pa nordens storsta festival och statt langst fram pa hakankonserten som sa manga ganger forut, men mest av allt handlade 2009 for mig sjalvklart om den stora resan. Jag kan saga att under de morka slaskiga manaderna i borjan av 2009 agnades ataliga timmar at att lata hjarnan fora tankarna till kommande aventyr. Sedan var det forberedelser, pappaersjobb och inhandling av vettiga resesaker innan det antligen var dags att lite ovant slanga pa sig den fullpackade ryggan for forsta gangen och bege sig till finlandsbaten.
Sedan dess har tiden bara flygit ivag, hela hosten forsvann i ett jattekliv, samtidigt kanns det som att vi varit borta i evigheter.

Nu nar vi har varit borta ett tag sa har vi verkligen kommit in i livsstilen, vi kan hantera de mest ofrestande faciliteter, fardas ataliga timmar pa skumpande bussar, gora oss forstodda med kroppssprak, ata vad som bjuds och sova tillsammans med rattor i vaggen. Men ibland lyxar vi till det med battre boende och fina middagar.

Man traffar mycket folk pa vagen. Alla har vi en fet ryggsack, en tajt budget och ett nyfiket sinne – backpackers är som ett eget folk. Vi lever i samma sorts backpackingbubbla och ofta traffar vi samma manniskor pa de olika stallena, man ger tips, utbyter erfarenheter och diskuterar alla konstigheter med landet. Det är kul!

Nu har Jessica vaknat och Moes kommit tillbaka fran en fototur med sin nya systemkamera (efter att hennes gamla blev stulen) sa jag gissar att det ar dags att borja rora sig utat i jakt pa frukost:D

Arets nyarslofte: Att borja sjunga i kor eller privat igen och prova en ny sport (san dar vattendans verkar ganska coolt tex)
Och sa har jag en sak att bekanna ocksa. Efter ett litet missode sa ar min kamera paj sa jag kopte en ny riktigt bra for 2000 spann! Jag kan se det som en nyarspresent till mig sjalv.

Gott nytt ar Varlden!
/Linn